fönstershoppar på webben mitt i natten. ni då? jag kan inte sova. trodde ångestnätterna var över. varför tar jag fortfarande på mig skulden för allt? varför?

vissa dagar behövs det mer än andra.

idag kom jag hem,

slut efter jobbet, down efter bussresan hem som jag bara fick dåliga flasbacks av, med en baktanke i huvuet om hur sjutton en vecka kan gå så fort men samtidigt så långsamt, slut på allt liksom,

och upptäcker det här på sängkanten. (okej MADRASSkanten.) en liten hälsning i form av världens sötaste örhängen i världens sötaste förpackning. min fru känner mig för bra. det här behövde jag idag. tack. ♥

 

time heals all the wounds, but the scars never fade.

vad man gör för att fördriva tiden?

 

man ser på tusenmiljoner filmer och tankar alla nya serieavsnitt som man följer. man läser böcker. som man köpte för att läsa under sommaren men som man glömt bort. man packar väskan inför hemfärden. man jobbar imorgon och på torsdag och åker tåg halva fredagen. endast för att komma hem till ett tomt rum i ett äckligt hus med bara en massa jobbiga minnen som river upp sår. då får man packapackapacka ner alla saker. städa rent in till varje hörn och utöver det knappast vara hemma i en sekund. för att efter två dagar flytta. börja om på något nytt. HELT nytt. som ett nytt kapitel, i en bok man inte kan sluta läsa.

 

 

läste ut "välkommen hem" idag. tänker genast ge mig i kast i den nyaste elsaboken. äntligen har jag hittat någonting att fokusera på!!

som vatten.

as many times as I blink I think of you. tonight.

din knytnäve mot väggen tills jag ger ett svar, vi vänder ryggen till med blodkärl fulla av mina gifter, mina lögner och min hemlighet och jag biter mig i tungan för det är det enda sätt jag vet. jag dissekerar varje ord som planen har, som en handgranat i munnen som snart ska gå av men jag väntar nog precis så länge som det går och jag biter mig i tungan för det är det enda sätt som går. min lover. imorgon kommer du bli en killer. ditt första offer kommer va jag.

ett sista hejdå.

you don't talk me down, you're talking me through.

 

efter en lång och tröttsam dag/kväll/natt igår med många blandade känslor sov jag ut till elva idag. jag gick upp och klädde på mig direkt för att träffa pappa på stan för en fika. väl hemma ringde sabina och ville åka till kupolen för att shoppa, vilket jag gick med på. TILLS vi läste på nyheterna att det har varit en brand där på förmiddagen och därför är igenstängt. så vad gör man istället? tar bilder på sig själv och lyssnar på musik. inte lika roligt direkt.

dårar

svår att leva med, svårare att leva utan.

 

lite illustrator och photoshop-pill såhär på måndagsmorgonen när det ändå regnar ute. och jodå, jag gillar svartvitt som ni kanske märker!

this girl can read your racing thoughts.

idag har jag pillat på bloggdesignen hela dagen. tittade på klockan precis och insåg att den snart

är halv sju och att jag suttit i flera timmar. utan att märkt att tiden gått. har dessutom lyssnat på

samma album på spotify hela tiden, så nu kan jag nog alla de låtarna utantill. haha.

 

har endast en liten detalj kvar, förutom en ny profilbild. det är att fixa bilder och "mouseover"bilder

till mina olika kategorier, så som jag har på de små ikonerna till höger. men till det behöver jag

bilder, teckningar osv, vilket jag inte har just nu. men ni kan ju tänka er hur fint det ska vara!

 

ingen av er har väl missat att jag är tatuerad(?) sedan i onsdags. såhär ser den iallafall ut;

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 bilden är lånad utav carolinemorelius.blogg.se.

 

The day I leave cheer will be the day that I die and the world will end. In that order.

sova kan man göra en annan dag. jag sitter med illustrator och pillar, som vanligt. måttligt nöjd. men fy bubblan vad jag saknar den här sporten!! (men ännu har jag inte gett upp mina drömmar och ännu har jag inte slängt iväg mina cheerskor eller mina cheerkläder, nej.)

 

under konstruktion